Leia är nu snart 10 veckor och vi är i full gång med att träna henne. Hon gillarklickerträningen och vi klickade in en övning denna vecka som hon älskar! Den går ut på att man knyter handen och placerar näven på olika sätt tex. på golvet, högt ovanför golvet, mot benet. Sedan ska hon "öppna handen" genom att nudda den med nosen. Hon börjar alltid lite försiktigt, som att hon behöver tänka efter lite hur det var man gjorde. Men sedan... tar hon sats och flyger runt, hoppar efter näven medan svansen går som en liten trumpinne. Söt är hon, även om hon ibland ser mer ut som Yoda än prinsessan Leia:-)
Vi har även börjat träna in ögonkontakt med klicker, give me five och nu övar vi på att sitta.
Positiv förstärkning verkar fungera bra på henne och hon lär sig snabbt. Vi tokberömmer alla önskvärda beteenden och ignorerar de mindre önskvärda. Hon slutade ganska snabbt med bitandet i händer och fötter och blir allt bättre på att hämta en leksak och leka med den själv när tänderna kliar lite extra. Dock fick matte vääääldigt svårt att ignorera henne när hon haft sönder 1 par ballerina skor, 2 par byxor och sedan gav sig på mattes nya fina långklänning. Då blev det ett riktigt tydligt NEJ! Men, hon lyssnade och nu får mattes fina klänningar vara i fred trots att de fladdrar så roligt när man promenerar med henne. Positiv förstärkning i all ära, men när matte blir teritorial om sina saker, då är det bäst att man lyssnar, eller hur Björn? :-)
Leia har ibland lite svårt att gå ner i varv vilket man ju kan förstå. Världen är ju full av nya spännande saker att upptäcka och vem vill sova då?? Inte lilla Leia. Hon får sina fnatt ibland, speciellt när hon blir lite övertrött och då kutar hon runt, hoppar och biter och låter som en liten gremling! Då blir det ibland ryggsäcken. Det fungerar så att man sätter henne mellan sina knän när man sitter på golvet så att hon har ansiktet ut och ryggen emot dig. Sedan håller man händerna runt hennes bröstkorg och stryker med fingrarna mot hennes bröst samtidigt som man talar lugnande med henne. Sedan kommer oftast några kvittrande, halvskrikande små ljud (grannarna tror nog att vi är hemska mot henne!) men ni som känner till staffar vet kanske hur de låter ibland:-) Efter ca 30 sek brukar hon sätta sig ner eller lägga sig ner och slappna av. Då släpper man taget om henne och reser sig långsamt och berömmer henne. I början var jag lite rädd att hon skulle associera mig med att bli fasthållen och sluta ta kontakt alternativt tappa förtroendet med mig. Än så länge verkar hon dock nöjd med att få varva ner och hennes favoritställe verkar fortfarande vara i mattes knä dit hon kastar sig så fort jag sätter mig på golvet. Tack och lov!!
Ett tips som jag hittade i en hundbok är att man smånyper/masserar hundvalpar i valkarna när de är lite stressade, övertrötta, eller när man bara vill få ner de i varv. Det ska vara skönt för den så absolut inte nypa hårt utan tänk att du rullar skinnet mellan fingrarna och gör så runt nacken, på ryggen och på sidorna. Fungerar läskigt bra! Hon somnar vart som helst om man gör det. Hon kan gå från att vara uppe i varv till hängandes i famnen på nolltid. Björn säger att det är mina "Dog whizpa skills" men jag tror att det bara signalerar till valpen att den är på ett tryggt ställe. Detta lilla trick gör att hon är väldigt enkel att ta med sig på restauranger och caféer då hon till och med sover i mitt knä fast jag äter mat samtidigt och det är miljoner distraktioner runt om kring!
Björn sa häromdagen att vi släpar med henne överallt i äkta Tinkerbell-anda (Paris Hiltons bihang till jycke som får vara med på nattklubbar typ...) Nej du Leia, nattklubbar ska du få slippa men miljöträningen kommer du inte undan. Jag tänker fortsätta ha dig hängandes över armen när jag dricker latte och äter chevrésallad på Rörstrandsgatan för det är så mysigt. Ibland känner jag mig som en Vasastan-caffelatte-morsa med en något hårigare bebis. En hund är ett djur, en hund är ingen bebis. Upprepar mantrat ofta för mig själv och Ceasar Milan hade varit stolt! :-)
Vi har även börjat träna in ögonkontakt med klicker, give me five och nu övar vi på att sitta.
Positiv förstärkning verkar fungera bra på henne och hon lär sig snabbt. Vi tokberömmer alla önskvärda beteenden och ignorerar de mindre önskvärda. Hon slutade ganska snabbt med bitandet i händer och fötter och blir allt bättre på att hämta en leksak och leka med den själv när tänderna kliar lite extra. Dock fick matte vääääldigt svårt att ignorera henne när hon haft sönder 1 par ballerina skor, 2 par byxor och sedan gav sig på mattes nya fina långklänning. Då blev det ett riktigt tydligt NEJ! Men, hon lyssnade och nu får mattes fina klänningar vara i fred trots att de fladdrar så roligt när man promenerar med henne. Positiv förstärkning i all ära, men när matte blir teritorial om sina saker, då är det bäst att man lyssnar, eller hur Björn? :-)
Leia har ibland lite svårt att gå ner i varv vilket man ju kan förstå. Världen är ju full av nya spännande saker att upptäcka och vem vill sova då?? Inte lilla Leia. Hon får sina fnatt ibland, speciellt när hon blir lite övertrött och då kutar hon runt, hoppar och biter och låter som en liten gremling! Då blir det ibland ryggsäcken. Det fungerar så att man sätter henne mellan sina knän när man sitter på golvet så att hon har ansiktet ut och ryggen emot dig. Sedan håller man händerna runt hennes bröstkorg och stryker med fingrarna mot hennes bröst samtidigt som man talar lugnande med henne. Sedan kommer oftast några kvittrande, halvskrikande små ljud (grannarna tror nog att vi är hemska mot henne!) men ni som känner till staffar vet kanske hur de låter ibland:-) Efter ca 30 sek brukar hon sätta sig ner eller lägga sig ner och slappna av. Då släpper man taget om henne och reser sig långsamt och berömmer henne. I början var jag lite rädd att hon skulle associera mig med att bli fasthållen och sluta ta kontakt alternativt tappa förtroendet med mig. Än så länge verkar hon dock nöjd med att få varva ner och hennes favoritställe verkar fortfarande vara i mattes knä dit hon kastar sig så fort jag sätter mig på golvet. Tack och lov!!
Ett tips som jag hittade i en hundbok är att man smånyper/masserar hundvalpar i valkarna när de är lite stressade, övertrötta, eller när man bara vill få ner de i varv. Det ska vara skönt för den så absolut inte nypa hårt utan tänk att du rullar skinnet mellan fingrarna och gör så runt nacken, på ryggen och på sidorna. Fungerar läskigt bra! Hon somnar vart som helst om man gör det. Hon kan gå från att vara uppe i varv till hängandes i famnen på nolltid. Björn säger att det är mina "Dog whizpa skills" men jag tror att det bara signalerar till valpen att den är på ett tryggt ställe. Detta lilla trick gör att hon är väldigt enkel att ta med sig på restauranger och caféer då hon till och med sover i mitt knä fast jag äter mat samtidigt och det är miljoner distraktioner runt om kring!
Björn sa häromdagen att vi släpar med henne överallt i äkta Tinkerbell-anda (Paris Hiltons bihang till jycke som får vara med på nattklubbar typ...) Nej du Leia, nattklubbar ska du få slippa men miljöträningen kommer du inte undan. Jag tänker fortsätta ha dig hängandes över armen när jag dricker latte och äter chevrésallad på Rörstrandsgatan för det är så mysigt. Ibland känner jag mig som en Vasastan-caffelatte-morsa med en något hårigare bebis. En hund är ett djur, en hund är ingen bebis. Upprepar mantrat ofta för mig själv och Ceasar Milan hade varit stolt! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar