Inget kalas utan kras

Ok, nu kanske ni undrar hur det gick igår på Leias första julafton? På en skala 1-10 skötte hon sig ungefär.... 5. Helt ok, ingen katastrof men jag ska inte sticka under stol med att jag ser fram emot en lugnare jul nästa år.

Dagen började med att hon skrek som en stucken gris (på staffe-vis) så det ekade i hela trapphuset för att jag lämnade henne ensam 1 minut medan jag bar ner kassarna i trapphuset. Sedan när vi kom till min pappa för första julfirandet blev hon sjövild och kastade sig över ett mässingbord med massor av julnötter... Bordet brakade isär, nötterna flög ut över hela golvet och skålen gick i kras. Ooops.... God jul liksom.

Sedan blev hon hon tokfrustrerad över att inte få hälsa på hunden Rufus och gav ifrån sig sådana där ljud som man bara hört i skräckfilmer, avgrundsvrål vore en lämplig benämning. Efter att ha gjort ryggsäcken i 5 minuter och gått en vända med hundarna utomhus så gick det dock jättebra och Rufus och Leia verkade smida planer på att bli "friends with benefits":-P
Resten av besöket fick hon sitta mellan husses knän för hon såg farligt intresserad ut av bullfatet (kanske därför de kallas bull-terrier?) och sedan gjorde hon ett smidigt hopp mot julskinkan på köksbordet. Dock utan att lyckas.

När vi kom till Björns familj på eftermiddagen började vi med att ta en promenad med deras toypudel Nelly så att de skulle få bekanta sig utanför Nellys revir och utan störningar. Det gick toppen! Sedan kom vi in igen och allt flöt på bra. Leia ville gärna leka lite med Nelly efter en stund. Detta blev ingen uppskattad lekinvit och Nelly sa ifrån så som 10-åriga damer gör åt busiga valpar. PMS-lisan Leia tyckte dock att det var en bättre idé att ge igen för att ha blivit avvisad genom att säga ifrån tillbaka... Resten av kvällen fick Nelly spendera i sin mattes knä på tryggt avstånd från Leia. När Leia sedan bestämde sig för att apelsinfatet var värt att smakas på tyckte Nelly att det fick vara nog. Hon flög ner från soffan och gav Leia en riktigt utskällning. Leia gjorde dock ingen pudel utan såg ut att tycka att det hela var rätt kul.

Resten av kvällen skötte hon sig rätt bra och gick mest och letade efter något ätbart. Björn tyckte att hon skulle gå ner i varv och sova lite. Då började hon gråta/kvittra och familjen undrade om det verkligen var en hund vi fått med oss och inte en förklädd fågel. Hon sov dock ungefär 10 minuter innan det var dags att spana in julbordet igen men gjorde inga fler bus.

Nu kanske några av er tänker "fy vad jobbigt med hund" Tänk vad man binder upp sig" eller "det är hemskt med valpar".

Men när vi vaknade i morse av en kall liten nos i ansiktet och 2 mörkbruna ögon som tittade trött på oss, då förstår man varför det är värt allt kämpande.  Tänk vad kul det är med hundar och att all tid man lägger ner i slutänden är värt en strulig jul. Vi valde att se gårdagen som ett 16 timmar långt träningstillfälle som bjuder på situationer man inte kan återskapa. Jag kan komma på minst 10 saker vi hade kunnat göra bättre nu i efterhand och då hade vi sluppit problem. Mycket handlar om att förbereda sig så att man har kontroll över situationen. Men sen har vi en hund med hög energinivå, ett stort intresse för mat, människor och hundar och som dessutom befinner sig i början av första löpet.

Trots allt hade vi en jättetrevlig jul och idag passar Leia på att ta igen all förlorad sömn. Ikväll väntar kalkonmiddag hos några bekanta och då ska Leia få följa med. Den här gången är vi beredda på allt!